På havet
Jag är på havet,
och havet blåser på havet.
Jag sitter på ytan,
och stormens grova klackjärn rispar min vaxduk,
där jag dukat liten frukost.Kaffekannan far omkull.
Brödet väntar på smöret.Osten rullar i havet,
men apelsinerna håller jag hårt
i händerna.Gud gode, rädda undan stormen
litet mat
åt mitt liv.
Ur ”Min punkt”, 1960
Anna Rydstedt säger om sin diktning:
”Det är hela tiden fråga om att gripa om verkligheten så att inte min rädsla och min ångest och min fruktan inför det overkliga, det farliga och fasansfulla kan ta makten över mig. … Jag får arbeta långa tider med uttrycket, med formen, och då tränger jag ännu längre in i verkligheten och dess åtbörder.”
Anna Smedberg Bondesson skriver i sin avhandling:
”Hela Anna Rydstedts författarskap går ut på att försöka finna en existensiell plats och ”punkt” i världen”
Bedömning
Man ser inte genast skillnad
på småsten och gråsparvar
i den nysådda, svarta åkern.Några flyger och sätter sig i nypontörnet
– de är gråsparvar.Andra blir kvar och trippar i åkern
– de är också gråsparvar.Andra återigen ligger stilla kvar i åkern
– de är troligen stenar.
Ur ”Dess kropp av verklighet”, 1976
Bilder från Majslabyrinten i Ventlinge 2008, då sex konstnärer; Theo Jansson, Marianne Hedelin, Nils Bertil Malmberg, Ylva Magnusson, Göran Pettersson och Sture Söberg, gjorde installationer utifrån Anna Rydstedts dikter.
Ett ansikte
Har jag ett ansikte?
Mitt ansikte är alldeles vanställt,
så jag vet inte,
om jag har ett ansikte
ens.
Men om det är så att jag kan få ett ansikte,
Du Ansikte,
så ge mig ett ansikte
ur dessa trasor.Ansiktet är borta.
Ansiktet är långt borta.
Närmare.Djupt är mörkret under ögonlocket.
Öppna mina ögonlock
för ljus,
var nu ljus finns.Upprätta mitt ansikte
åter.
Kläd det med ny hud,
om ock rynkig,
men hel hud.Återställ mitt ansikte
som du såg mig
en gång.
Ur: ”Genom nålsögat” 1989
Läs om hur Anna beskriver Ventlinge i världen
Det är rubriken på hennes bidrag till Ventlinge hembygdsförenings sockenbok, utgiven 1976.
Att läsa om Anna Rydstedt
- Kära, kära verklighet, Jan Olov Ullén
- Anna i världen, Anna Smedberg Bondesson
Som strån
Vågor böljar i gräset.
Gräset rentav viker sig i vågor,
vajar strå vid strå i en liten horva
som en väldig rörelse.Ack, kunde man vara ett sådant strå,
men jag står som en ilsken tistel.Ändå är jag bland människogräs ett strå,
min tistelindividualitet ser ingen.
Som strån synes vi nästan alla vara,
och vinden far igenom oss alla strån.
Ur ”Dess kropp av verklighet”, 1976